Längtar desperat efter att få göra en resa på egen hand. Helst vill jag göra den nu. Det behöver inte vara en långresa, bara något enkelt, en vecka eller så. Men jag kan inte åka nu.
Sommarmånaderna är de enda då jag verkligen kan må bra, den enda tiden jag inte behöver vara ständigt orolig för att bli deprimerad. Därför vore det dumt att åka iväg nu, när vi har sol hemma. Bättre att vänta till hösten. Men samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna vänta flera månader.
Det finns så mycket att utforska i mig själv. Så mycket att försöka förstå. Jag gjorde ett försök att komma nära det som gör allra allra ondast när jag åkte själv till Gran Canaria. Jag åkte helt själv, utan att ens veta om hotellet hade plats för mig när jag anlände utanför porten någongång vid 22. Eller kanske 23.
Det var en smärtsam resa. Efter den ville jag aldrig mer tillbaka till ön. Jag fick ångest bara jag såg Gran Canaria på kartan.
Idag, snart två år senare, börjar jag känna att en resa tillbaka kanske är enda lösningen för att bli fri all ångest. Och den resan måste jag göra helt och hållet på egen hand.