So be it

Om ni tycker jag ser hård ut. Och kanske verkar svår att nå. Så är det nåt som jag varit tvungen till. Jag byggde murar mot den värld jag inte förstod.

Har liksom kommit till det skedet att jag inte riktigt BRYR mig hur andra uppfattar mig. Det som varit så viktigt i hela mitt liv. Vad andra tycker. Nu orkar jag inte med det där jävla daltandet längre. Här är jag som jag är. Du kanske inte gillar det men jag har viktigare saker att tänka på.

Så svart

Jag har varit dålig så många gånger i mitt liv och alltid hittat tillbaka till livet. Glädjen. Självklarheten i att leva. Men den här gången är resan tyngre. Det sägs ju att man måste till botten för att komma upp igen. Men den här gången vet jag inte om jag VILL komma upp igen. Jag vet ju att det är en ständig resa och att jag snart dras ner i ett svart hål igen. Jag kan ju den här banan efter tjugo år. Jag vet hur det fungerar.

Och dalarna är djupare nu och topparna inte tillräckligt långvariga. Livet är en väntan på nästa dal. Inte längre förmögen att ta tillvara på det ljusa. Hur ska man kunna leva i nuet när morgondagen stundar och den är så svart så svart.

Sångfågel

Jag önskar jag kunde stå på en plats där jag hade gjort dig stolt. Men det kommer inte hända nu.
Så långt ifrån.
Herregud så långt ifrån. Skäms ju för mig själv. Jag är ju ingenting! Verkligen ingenting. Inte ens en prick på kartan.

Försvinner varje dag utan så mycket som ens ett ljud.

Så mycket piller

Så mycket piller, så lite sömn. Så lite ork, så mycket dröm.

Jag går på den högsta dos sömnmedicin jag kan ta. Men jag måste ta den så ofta så jag tror den verkar sämre. Innan sov jag hela natten på den, nu bara 5-6 timmar. Så trött. Inte för att jag gör något om dagarna precis. Trött på att orka. Hitta ork. Trött på att tänka. Det blir nog min dödsorsak. Att huvudet sprängs av tankar. Dåliga tankar.

Var är jag?

Lämnad utanför mig själv.
Jag vill också vara med.

Så nära men ändå så borta

Han hade fru och barn. Var upp över öronen. Sprang som en betjänt i ett år för honom. Han älskade mig. Jag älskade honom. Av hela mitt hjärta. Det var passion. Allt blev ju pannkaka såklart.
Han ville lämna sin fru.
Då fick jag panik.
Då drog jag med en väldig fart.
Trots att det var det bästa sex jag haft.

Jag undrar.

Går livet ut på att jobba? Göra karriär och familj.
I så fall vill jag inte vara med längre.